Let it go

Det här inlägget kommer bara gå åt att jag ska skriva av mig. Är så arg att jag skakar, tårarna rinner (av att jag är arg som sagt), vågar knappt ta i telefonen eller något nära mig för jag är rädd för mig själv, rädd för vad jag ska göra. 

Längesen jag var såhär arg och irriterad som jag är nu. Men de är väl så, ja samlar på mig allt och håller tyst, jag gör ingenting och biter ihop jämt fast ja vill slå i något så de måste väl till slut explodera och ja antar att den stunden är nu. 

Hade de inte varit sent hade jag skrikit, slagit i väggar, golv och allt jag kommer åt, jag skulle kastat grejer omkring mig men får nu nöja mig med kuddar och andra mjuka saker. 

Varit väldigt arg och irriterad sista tiden, men inte visat något utan de är bara som ja känt. Hållt allt inom mig. Men arg på vad? Ingenting!!! 

Tar mig en stund att skriva eftersom ja måste lägga ifrån mig telefonen upprepade gånger för att inte kasta den i väggen osv. Vill sova så ja vaknar på bättre humör, men hur ska man sova när man inte kan sluta skaka eller gråta? 

Antar att jag får försöka oavsett vad! Små skrikit (i ett tystare tonläge) på min älskade mamma flera gånger trots att hon inte gjort eller ens sagt ett dugg. Förlåt mamma! Men som tur är vet hon att ja inte menar något mot henne eller att det är henne jag är arg på. 

Förlåt, för alla de gånger du får ta allt, för de gånger ja skriker och skäller på dig utan anledning. Förlåt mamma, jag älskar dig!